1815-1905 German Adolph von Menzel Gallery His father was the headmaster of a school for girls, and intended to educate his son as a professor; but he would not thwart his taste for art. Left an orphan in 1832, Menzel had to maintain his family. In 1833 Sachse of Berlin published his first work, an album of pen-and-ink drawings reproduced on stone, to illustrate Goethe's little poem, Kunstlers Erdenwallen. He executed lithographs in the same manner to illustrate Denkw??rdigkeiten aus der brandenburgisch-preussischen Geschichte; The Five Senses and The Prayer, as well as diplomas for various corporations and societies. From 1839 to 1842 he produced 400 drawings, largely introducing to Germany the technique of wood engraving, to illustrate the Geschichte Friedrichs des Grossen (History of Frederick the Great) by Franz Kugler. He subsequently brought out Friedrichs der Grossen Armee in ihrer Uniformirung (The Uniforms of the Army under Frederick the Great), Soldaten Friedrichs der Grossen (The Soldiers of Frederick the Great); and finally, by order of the king Frederick William IV, he illustrated the works of Frederick the Great, Illustrationen zu den Werken Friedricks des Grossen (1843-1849). By these works Menzel established his claim to be considered one of the first, if not actually the first, of the illustrators of his day in his own line. Pencil drawing by Menzel, 1891.Meanwhile Menzel had set himself to study unaided the art of painting, and he soon produced a great number and variety of pictures, always showing keen observation and honest workmanship in subjects dealing with the life and achievements of Frederick the Great, and scenes of everyday life, such as In the Tuileries, The Ball Supper, and At Confession. Among the most important of these works are The Forge (1875) and The Market-place at Verona. Invited to paint The Coronation of William I at Koenigsberg, he produced an exact representation of the ceremony without regard to the traditions of official painting. In Germany he received many honors, and was the first painter to be given the Order of the Black Eagle in 1898 which included a title of nobility, becoming von Menzel.  Related Paintings of Adolph von Menzel :. | The Balcony Room | The Back Garden | Livingroom with Menzel-s sister | The Studio Wall | Weekday in Paris |
Related Artists:
Frank Walton
Frank Walton. RI, RBA (1840 - 1888)
Eugene Jansson
Swedish Painter, 1862-1915
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.